Tomt.
Känns så konstigt. Jag borde inte klaga på något, jag har familj, vänner, ett hus att bo i, mat i överflöd, en full garderob, jag får gå i skola o.s.v.
Men jag klagar... Buhu, jag har läxor, jag är förvirrad, jag har huvudvärk, jag är trött!
Ibland är jag bara en jobbig skitunge!
men varför är jag inte tillräckligt... tillräckligt bra, smart, vacker... vart jag mig än vänder så finns det någon som är bättre, någon som kan mera, någon som vågar mera än mig. De säger, nej men du e så söt Pillan, jo, du e jätteduktig. Du säger det, orden kommer ut ur din mun, men dina ögon säger något helt annat.. Sekunden efter är du borta, du står kvar men inte med mig.
Men jag vet att jag räcker till.. Kanske inte får någon här, kanske inte får någon människa men med en så awesomme Gud som jag har så klarar man sig! :)
o glad får jag vara att åtminstone Jesus gillar mig, om nu inte någon annan gör det.
//MinaKatarina
(voi,voi, vad folk måst tyck att jag e konsitg nu, men jag orkar inte bry mig)
Jag fatta vad du skrev! (stolt)
Och jag menar vad jag säger: Du är nog bäst du Pernilla. :) <3
