MinaKatarina

För någon dag sedan försökte jag förklara för min fina kompis hur jag brukar tänka. Tror inte det gick riktigt ända fram, men kanske lite. Men att det inte gick ända fram är inte så förvånande, för jag har verkligen en förmåga att överanalysera. Men jag sa att kolla, "varför tror du att hon där har en så uringad tröja idag? Tog hon på sig tröjan för sig själv, eller för någon annan. Varför sa han där så där? För att han ville, eller för att någon annan ville? Varför gjorde han så just, gjorde han det för sig själv, eller för någon annan?"

Ganska så skumt att tänka så. Men jag måste ju ha något att tänka på. Och jag tycker det är intressant.

På fuldagen var jag och en kompis utklädda till pojkar. Bara det är ju lite lustigt. Men då fick jag höra att "hjälp, jag vart nästan rädd, du likna en pojk jättemycket!" Men det var ju inte så svårt, ta på dig "pojkkläder", gå som en pojke, rör dig som en pojke.* lite smink och en mössa senare lurar du tydligen flera. Så det kanske finns något positivt i att jag iakttar folk (det där lät ju läskigt) och funderar på sånt som jag gör. 
Och roligt var det att vara pojke för en dag. 

*så som pojkar förväntas vara klädda, gå, röra sig.  

Tycker jag bara skriver om samma saker hela tiden. Kommentera gärna och säg vad ni tycker jag ska skriv om, tå ni får lejdo åv de här tänkasi mett! (;

//MinaKatarina.